Artikel ur Orientexpressen 3/96

För att få fram denna ovanligt vackra färgvariant är det nödvändigt att para två katter som båda bär anlag för choklad och blått. Då många av de äldre brunmaskade linjerna gav både blå- och chokladmaskad avkomma bör lilamaskade siameser ha förekommit långt innan de erkändes i England 1960.

I USA erkändes lilamaskade siameser som en ny färgvariant 1954-55, då under beteckningen "frost pointed", frostmaskade.

Den engelska uppfödaren mrs Hargreaves framställde på 1950-talet lilamaskade siameser på "konstgjord" väg genom inparning med Russian blue. Kattungar från en parning mellan Russian blue och en chokladmaskad siames kommer att bära anlagen för både blått och choklad. Dessa kan alltså i sin tur producera lilamaskade alternativt enfärgat lila om de paras med varandra. Mrs Hargreaves parade brunmaskade siameshonan Laurentide Ludo med Russian bluehanen Ch Silvershoen Blue Peter. Resultatet blev bland annat två enfärgade svarta honor, Laurentide Ephone Ebony och Laurentide Ephone Jet. Dessa parades med brunmaskade hanar och producerade två brunmaskade katter, Laurentide Ephtoo Sapin och Laurentide Ephtoo Jade som sedan parades med varandra.

Denna parning mellan Ephtoo Sapin och Ephtoo Jade gav Laurentide Ephree Amethyst som registrerades som blåmaskad siames med experimentstamtavla. Hon parades så småningom med blåmaskade siameshanen Chatwyn Tamarack, vars mor, Mistery Maid, kunde härleda sin härstamning tillbaka till Russian blue parningen. Resultatet blev bland annat hanarna Laurentide Quicksilver och Laurentide Mercury. Dessa registrerades i början som blå och chokladmaskade men åtminstone Mercury blev så småningom godkänd som lilamaskad av GCCF efter mycket diskussioner och blev så 1962 registrerad som lilamaskad, två år efter det att färgvarianten officiellt godkänts av det engelska förbundet.

Vid sidan av arbetet med linjerna efter Russian blue-inkorsningen föddes 1958 lilamaskade hanen Belhaven Apple Blossom. Han var efter chokladmaskade honan Carson Truffle som bar genen för blått och brunmaskade hanen Sloppy Joe som bar både choklad och blått. Det unika med Apple Blossom var att hans stamtavla enbart bestod av siameser så långt bak det gick att härleda och han tilläts registreras direkt i det ordinarie registret. Han ställdes ut av sin uppfödare, mrs Phyllis Lauder. Redan 1955 hade mrs Hargreaves ställt ut sina lilamaskade siameser på Siamese Cat Clubs utställning i London. En annan uppfödare som framgångsrikt började arbeta med lilamaskade siameser i slutet av 1950-talet var mrs Alison Ashford (som för övrigt än idag är en välkänd domare). Hon exporterade lilamaskade hanen Annelid Lilac Zephire till USA där han blev far till en mycket vinstrik lilamaskad hona, Sicat’s Sheer-Mist of Gables.

Andra tidiga framgångsrika lilamaskade siameser som omnämns i början av 1960-talet är IC Sicat’s White Tulip, exporterad från USA till Holland , och hennes dotter White Lily van Siana; Australienuppfödde Ch Nokomis Lilac Domino på Nya Zeeland; Gr Ch Chantilly Lace uppfödd av mrs Grace Staden i Kanada; Simiane de Gravenoire i Frankrike, med flera. Alla dessa katter sägs ha kombinerat en för den tiden mycket god typ med den korrekta bleka rosatonade pointsfärgen. Ganska snart fick man dock lilamaskade som var alltför blåtonade i färgen och svåra att skilja från den blåmaskade varianten. Många uppfödare förleddes att tro att eftersom de lilamaskade, liksom de chokladmaskade, behåller en ljus kroppsfärg länge, så skulle parningar mellan brunmaskade och lilamaskade förbättra kroppsfärgen även hos de brunmaskade.

I slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet började lilamaskade siameser dyka upp även i Skandinavien. Bland annat importerades Doneraile Lilac Monsigneur, lilamaskad hane vars far var Laurentide Mercuru och morfar Laurentide Quicksilver, samt de blåmaskade Browndrey’s Scamp och Tana som även de härstammade direkt från Laurentidekatter och alltså kunde härledas direkt tillbaka till Russian blue-inparningen med Silvershoen Blue Peter.

Dessa tre importer användes flitigt på alla färger inom den skandinaviska siamesaveln. Monsigneur fick bland annat en lilamaskad dotter, IC Rangoon Lilac Buddleia, som importerades till Sverige från Danmark och blev en framstående avelshona hos Margit Lans (Stamnamn av Amur). Buddleia blev bland annat mor till IC Lilac Mino av Amur ( e. Frosted Kator av Asplid). Mino köptes av Sussie Broberg (Brobackens) och gav en rad framgångsrika avkommor. Parad med hanen Kashmir Camillo fick hon sonen IC Brobackens Chocolate Simon som var framgångsrik i början av 1970-talet. Parningar mellan Simon och hans mor Mino resulterade bland annat i IC Brobackens Lilac Saba som vann flera Bästa-titlar.

Flera bra lilamaskade siameser avlades fram av Eiwor Andersson i början av 1970-talet, bland annat IP San-T-Ree Frosty (Riro Sookmo x San-T-Ree Chocolate Keefer) som blev nr 3 på SVERAK’s Årets Katt-lista 1973. Honan IC San-T-Ree Chocolate Dee Dee, dotter till från USA importerade honan Purr-Du Caress, blev mor till IC San-T-Ree Lilac Pearl som i sin tur bland annat producerade lilamaskade honan IC San-T-Ree Novas Fay, tvåa på Årets Katt-listan 1975. Novas Fay ägdes av Dagny Lindberg (numera Dickens) och blev anmoder till flera vackra lilamaskade siameser med stamnamnet Novarita under 1970-talet. Lilac Pearl fick också en helt lilamaskad kull med lilamaskade hanen Granlids Mustafa. Andra lilamaskade siameser av god kvalitet som kom fram på 1970-talet var Pilevallens Baby Doll, efter lilamaskade San-T-Ree Lilac Topper, samt en rad framgångsrika lilamaskade siameser från Näsets uppfödning (innehavare Lennart och Laila Ruus).

Under 1980-talet var chokladmaskade Ch Maytime Grandee en mycket betydelsefull avelshane i Sverige som även gav en del lilamaskade avkommor. Grandee var engelsk import och son till den mycket berömde lilamaskade hanen Ch Maytime Landucci som fortfarande förekommer i stamtavlorna på de flesta siameser i både England och på många andra håll. Grandee kastrerades och levde i högönsklig välmåga till för bara något år sedan.

Framstående svenska uppfödningar av lilamaskade siameser på 1980-talet var förutom Näsets också bland annat Coccinels (Birgitta Johansson) och Stjärnregnets (Monica Holst). GIC Stjärnregnets Leo de Lyx var mycket framgångsrik och blev den första lilamaskade siames att ta Grand-titel i Sverige. Lilamaskade siameshonan IC Daggryningens Blenda, från Maytime Grandee linjer, blev en av stammödrarana i Coccinels uppfödning. Parad med lilatabbymaskade siameshanen IC Nools Pink Patrik, också han från Maytime-linjer, har hon gett flera fina lilamaskade avkommor, bland annat EC Coccinels Turbo, exporterad till Norge och den första lilamaskade i Skandinavien att ta Europa-titel 1993. Två lilamaskade honor från Australien, Qwashon Lilac Atanamir och Qwashon Lilac Arda, köptes också av Birgitta Johansson och gav lilamaskade hanen IC Coccinels Unicef, även han exporterad till Norge och där framgångsrik avelshane.

I slutet av 1980-talet importerades en lilamaskad hane, Livrabar Sooji, från England av Monica Holst och Eva Andersson (Ma-Thangas). Ingen avkomma efter honom verkar dock finnas kvar i avel i dag. Sooji var efter lilamaskade Gr Ch Daunus Pascali, mer om honom längre fram.

Några andra uppfödningar som ägnade sig åt lilamaskat i viss utsträckning på 1980-talet var Ram-Tam-Tas, Hunt’s, Simsalabim och Jawelyn.
I Norge har under slutet av 1980-talet och framåt en rad fina lilamaskade siameser fötts upp, främst under stamnamnen Liberho’s (Liv Holst), (N)Fiori Avanti’s (Laila Myrvold) och (N)Benill’s (Bente Kjöl Nilsen). Dessa linjer utgår från bland annat IC Nools Pink Patrik, EC Coccinels Turbo och i viss mån IC Coccinels Unicef. Nämnas bör bland annat den mycket läckra lilamaskade honan GIC Anka av Böfjorden, efter Fiori-Avanti- och Benills-linjer. Anka har bland annat gett en typad lilamaskad son, EC (N)Fiori Avantis Orlando, som också vunnit flera Bästa-titlar. En lilamaskad dotter till Turbo, EC Liberho’s Rhachade Astasi In Lilac, har gett flera mycket fina avkommor under stamnamnet (N)Astasiam.

Brunmaskad honan S*Putikat Vox Angelica, resultatet av en halvsyskonparning mellan två avkommor till Maytime Grandee, har parad med Australiske importen IC Qwashon Blue Shadowfax gett lilamaskade honan S*Arrax Lilac Aurora som är stammoder i Else-Marie Zolnirs uppfödning under stamnamnet S*Jamboree’s. Auroras son GIC S*Jamboree’s Lilac Alexander, SIA c, har varit framgångsrik avelshane under början av 1990-talet. En halvsyster till Aurora, IC S*Arrax

Crystal Galaxy efter lilamaskade Ch & GIP S*Arrax Mauve Mikado (med bl a Maytime Grandee och Daggryningens Blenda i stamtavlan) är stammoder i S*Yahtzee’s uppfödning och har fått en del lilamaskad avkomma, bland annat EC S*Yahtzee’s Jungle Brother, som vunnit några Bästa-titlar och blev första svenskägde lilamaskade siames att ta Europa-titel 1993.

I början av 1990-talet importerades från England en lilamaskad hona, Yiman Magnolia (Gr CH Roysterer Lord Catmando, SIA c x Ch Bursi Coppelia, SIA c). Magnolias dotter GIC Harlekins Hanna, chokladmaskad, parades med chokladmaskade GIC (N) Hesno Brioms Pandore och resultatet

blev bland annat en mycket typad lilamaskad hane, GIC Taifun Tamino som varit mycket framgångsrik de senaste åren. Taminos kullbror, GIC Taifun Tom Puss (chokladmaskad) har parad med Ch S*Yahtzee’s Flightcrash, lilamaskad syster till Jungle Brother, gett en lilamaskad hane med mycket bra typ, Ch & Pr S*Chandini’s Toulouse.

Inom Independent importerade Gun-Britt Palmqusit (Björkhagens) på 1980-talet en lilamaskad hona från England, Zenobia Thila Thing. Andra Independentuppfödningar som fått fram lilamaskade på senare år är bland annat Zamirs, Fangas och av Porla.

En lilamaskad hane som haft en enorm betydelse för hela siamesaveln i Skandinavien är den tidigare nämnde Gr Ch Daunus Pascali, genom sina till Sverige importerade och flitigt använda söner EC Pannaduloa Cracker Jack och Ch of Eur Pannaduloa Bizet, samt också genom sin sonson EC Sunsational Amadeus (SIA d), i Norge.

Flera av de typmässigt mycket bra lilamaskade siameser som har kommit fram under senare år i Sverige har haft en alltför blåtonad pointsfärg och grådaskig kroppsfärg. Andra linjer har i sin tur haft en mycket fin lila färg men har i stället saknat typ. Färgen hos de lilamaskade tenderar att bli bättre vid parning mellan två lilamaskade. Dock är avelsmaterialet för litet och parningar med de bästa katterna i andra färger är därför nödvändiga. Målet måste vara att kombinera färg med typ och få fram lilamaskade katter med den rätta ljust duvgrå, lätt rosaskiftande pointsfärgen samt typ som de allra bästa siameserna.
En utmaning för alla älskare av denna mycket vackra färgvariant inom siamesen!!

Joanna Dickinson / Siames- och Orientalgruppen 1996.

Källor: Mary Dunhill: The Siamese Cat Owners Encyclopedia, 1974.
Anne-Marie Nilsson: Siames, 1978.
Phyllis Lauder: De första lilamaskade siameserna, artikel i äldre nummer av Orientexpressen, översatt av Elisabeth Aller.